zube -

när du läser det här så sitter jag antingen bölandes brevid dig, eller så är du på tåget eller kanske i norge eller fan i åre. Inte ens gud själv vet vart du ska ta vägen. Du är som vinden, borta, kommer, går, osynlig, men du finns alltid där. Shit, det känns som om detta kommer vara ett avskedsbrev eller något. Eller typ som om du har dött och jag sitter här "baäeaäwä"" inte kul. Min vardag gick ut på att vara med dig, mer eller mindre. vad ska jag göra nu? Det är fråga shakespare aldrig tog upp; vad gör man när ens älskade försvinner? Näj nu ska vi inte sitta och gråta utan tänka frammåt. Tj kommer vara fett rik när hon kommer tillbaka, och det är ju självfallet att hon kommer bjuda mig på massa fräna saker som tex; en åk tur till göteborg? vi kommer ju antaligen inte ner dit på tag. Sen kommer du vara skyldig mig en tripp till fjällen, en preimär av new moon (lycka till tj) och en kräfta och massa vin. Det kan du suga på. Sen en hel MÅNAD ska vi vara ute och fotografera. Men jag behöver inte vara med dig 24/7 för att du ska veta att vi tycker om varann väldigt mycket. Nu har du en del att läsa, och det är bara att köra på. I LOVE YOU. PUSS.